|
|
 |
|
 |
| |
Thursday, 18 October 2007 18:57
Ni har blivit lurade
Äppelknappen är slut. Det var kul så länge det varade - - som tur är har jag påfyllning...
Har blivit uttagen av högskolan till ett projekt-team som ska producera ett spel under två dagars tid nere i Malmö på spelfestivalen (spelfest) den 31 oktober - 2a november. Skolan betalar resa, boende, mat... Riktigt läskigt, om ni frågar mig. Jag är en av 6 valda. Scary. Varför folk tror att jag är bra på att utveckla spel förstår jag inte. Jag är en bluff! Jag är animatör, illustratör och serietecknare! Jag spelar aldrig spel! (Senaste spelet jag spelade igenom var Kingdom Hearts 1-2 för ett och ett halvt år sedan... då jag var arbetslös och besatt av Tarzan. Vad skulle jag annars göra för att inte bli galen!?)
De enda konsolerna jag äger är ett Nintendo DS som jag knappt vågar röra (tänk om det sprängs!?), ett gammalt Sega som ligger i ett förråd i Ludvika och ett skitgammalt Playstation (från 1998?) med spindelmannenskal som ligger och dammar... tillbehör: hur många spel som helst från 1997-2005 som jag aldrig haft tid att spela. Visst spelar jag Wario Ware Touched på min DS till och från, när jag åker tåg eller väntar på någonting. Men det är ju i princip samma tidsfördriv som när jag i nervositet och i väntan frenetiskt pillar på mitt hår, viker papper eller river sönder plastsaker (ticks). Slutsats: Det perfekta spelet för mig är ticks-spelet WarioWare. Jag är ingen spelutvecklare, jag är en ticksutvecklare!
Senast påbörjade spel är Super Mario Partners in Time, vilket jag började spela för flera månader sedan. Berkäkningstid att klara spelet: om 100 år. Ni är grundlurade - jag är ingen spelutvecklare. Jag är en squant. En squant är någon som försöker syssla med allt inom intressets form 24/7 i hopp om att nå drömjobbet...
Jag har i alla fall tackat ja till att åka med. Vad kan man förlora? Jag "känner" alla som ska med förutom en - så det kan bli riktigt skoj. Det enda som tar emot är att jag har så enormt mycket annat att få gjort i månadsskiftet.
Jag är så sjukt stressad! Kårkatt, forskningsspelet, novellen, animaticen, analysen, alla commissions, cave-projektet, PE etc... & alla mina poor babies till egna projekt!! När ska jag ha tid med dem igen? Och ja, varför ska det vara så svårt att sluta tänka på sånt man inte kan göra någonting åt?? Jag har inte tid att vara emo! Varför har man inte uppfunnit nåt liknande som finns i the Butterfly Effect? Vissa saker som hänt skulle man klara sig mycket bättre utan i sin minnesbank. Notera: detta är inte emo-ness, det här är frustration över att jag är en jädrans surkärring till ält-maskin (lite av en brölmaskin är jag också...)!
Simon and Garfunkel's "Dangling Conversation" är riktigt fin - men efter att ha sett ett visst House-avsnitt så... får den tyvärr en annan klang!
It's a still life watercolor
Of a now late afternoon
As the sun shines through the curtain lace
And shadows wash the room
And we sit and drink our coffee
Couched in our indifference
Like shells upon the shore
You can hear the ocean roar
In the dangling conversation
And the superficial sighs
The borders of our lives
And you read your Emily Dickinson
And I my Robert Frost
And we note our place with bookmarkers
That measure what we've lost
Like a poem poorly written
We are verses out of rhythm
Couplets out of rhyme
In syncopated time
And the dangling conversation
And the superficial sighs
Are the borders of our lives
Yes we speak of things that matter
With words that must be said
Can analysis be worthwhile?
Is the theatre really dead?
And how the room has softly faded
And I only kiss your shadow
I cannot feel your hand
You're a stranger now unto me
Lost in the dangling conversation
And the superficial sighs
In the borders of our lives
From: Lyrics007
Dagens höjdpunkt: Jesper i Pang Prego: "Vem får en frukt? Vem får en frukt? Frukt, frukt, frukt, frukt, frukt! ...frukt!"
0 comments
|
|
 |
|
 |
|
Online
Portfolio 
Karin Rindevall 
