Karin Rindevall   Online Portfolio

 

Karin Rindevall
2D & 3D Animator
Comic Artist
Illustrator
3D Artist

That's me. I am an animator, illustrator and comic artist who by chance became a game developer. I am 23 years old and have been lurking around the Internet since I was 11. My first blog-like log on the Internet was a small section on my first website back in 1998 which was updated every friday in poor english and scribbles. Things haven't changed much in the past 11 years, huh? :)

If you want to read this blog in Swedish, please use the google translation tool since I don't have time to write in both languages. Feel free to leave comments in either language!

My Current Projects




365 Project Artists

Aggi
Dude-a-Day
Monni


Friends & Inspirations

Aggi
Amanda
Anders
Anna
Daniel
Daniel
Del
Diana
Emelie & Mattias
Eric
Erik
Gastave
Hedvig
Jenny
Jenny
Joakim
Johannes
Keith
Kristian
Lisa
Mattias
Maria
Monni
Nichole
Nina
Petra
Robert
Sara
Stina
Tobbe
Veronica
Ölf

Archives



 
  Tuesday, 16 October 2007 12:12
Nya tag, vänner och Talisman

En ny vecka. I slutet av förra veckan var det verkligen jättejobbigt. Känns som om det är så för alla mer eller mindre just nu. Höst, ljuva höst. Förmodligen var det resultatet av att ha för mycket att göra samtidigt och för lite tid att tänka och reflektera över de senaste veckorna. Då kommer verkligen allt på samma gång och det är riktigt svårt att fokusera på det man borde. Försmak av att gå in i väggen kanske?

Man vet inte var man ska ta vägen eller hur man ska göra utlopp för alla känslor och all stress som kommer på en gång. Ute och hos andra känns det bra, men så fort man är i lägenheten känns allt riktigt klaustrofobiskt: det är svårt att äta, slappna av och allt som ska hinnas med känns hur tungt som helst. Man blir så överkänslig mot allt och tänker på sånt man borde ha lämnat för länge sedan. Jag antar att jag har varit lyckligt lottad att jag inte haft en liknande period av den här graden på ett tag, jag är rätt imponerad att jag har stått ut med så mycket så länge. Det är kanske sant att man blir starkare efter varje svår period man går igenom? Men jag längtar ändå tills just den här försvinner helt. Igår åt jag åtminstone en del!

Jag är verkligen inte som Dorian i Scrubs som får korta, lustiga Flashbacks och scener i huvudet då och då. Jag har enormt långa, upprepande sessioner när jag tänker tillbaks på det som hänt och kan därför bli lite smått borta eller sur utan anledning. Undrar om alla tänker på det, hur sjukt det är att människan medvetet kan plåga sig själv genom att upprepa händelser och saker som oroar en i sitt huvud? Nu gör jag allt för att få tillbaks aptiten, hemmakänslan i lägenheten, arbetsviljan, kreativiteten, PRODUKTIVITETEN... genom att försöka blicka framåt i stället för att ständigt tänka tillbaks till sånt man inte kan göra någonting åt – saker som t o m ligger åratal bakom en. Det är nog smartare att tänka på det som är här och nu och det som jag har framför mig i stället, vad jag har att se fram emot. Jag gillar det jag har här!

Yup, dags att gå vidare, ett steg i taget – snart ska jag försöka sålla bort det som är för mycket när det gäller att producera. Jag lovar! Jag är glad att jag inte är ensam i alla fall - det känns riktigt bra. Ibland tänker jag på hur omtyckt jag egentligen är och blir riktigt varm inombords över hur sjukt bra, roliga, talangfulla och omtänksamma vänner jag har här i Skövde och på andra ställen i Sverige. Jag har egentligen ingen anledning i världen till att haka upp mig på gammalt skit när ni finns! Med er kan en helt vanlig, grå dag kännas som ett riktigt sjukt, bekymmerslöst och roligt FRIENDS-avsnitt (precis som en tv-serie-nörd vill ha det). Några tappra av er som står mig allra närmast ska ha speciellt mycket cred för hur ni kan stå ut med mina smått underliga egenheter och accepterar mig som den jag är. Ni vet vilka ni är!

Nog om det – jag har hakat upp mig på det här tre inlägg i rad. Stackars blogg! Och inte minst; stackars läsare. Ska försöka ha en emo-fri vecka i denna blogg från och med nu.

Nu ska det skrivas om någonting roligare: Talisman!

Talisman är ett gammalt brädspel som vi (Sara, Claes, Jocke, Annika, Ölf, jag och Robert) spelat två gånger förra veckan. Vi har dock spelat den allra senaste utgåvan som är baserat på det första Talisman-spelet (vad jag förstått?), vilket är tur. Har hört att en av de senare utgåvorna inte varit någon höjdare. Har spelat Talisman förut, det är riktigt kul och nostalgiskt – så länge man inte är för många. Spela det, ni som gillar brädspel. Nedan följer tre roliga fakta som uppkommit efter spelandet.

1. Ölf är den rikaste dvärgen i staden.

2. Minstrel-karaktären är min borttappade tvillingbror. Se själva: klicka för bild.

3. Om du står över ett kast, kommer trollet och… gör dig sällskap.

Till sist, för att avsluta detta inlägg, en bild på den sura orkestern från Pianoman-animaticen.

(Är det ett instrument eller en enorm pipa? Det är frågan...)

Dagens höjdpunkt: gjorde cheesecake på måndag-morgon. Den ska väl ätas i slutet av veckan hoppas jag. Monni ska få hälften! Det är verkligen avslappnande att baka, borde göra det oftare. Nyss fick jag också reda på hur första testet i "spelprojektet" jag är med i gick, och det var mycket lyckat tydligen. Bra respons från de som testade. Det gör mig glad att min stil/grafik passar in och är lätt att förstå, även i sin "ihophafsade" form!

0 comments


 
 



© Karin Rindevall 1998 - 2009 karin.rindevall@gmail.com phone: