|
|
 |
|
 |
| |
Tuesday, 18 November 2008 14:14
Svart är en dyster färg
Min gammelmormor var verkligen speciell. Jag har tydliga minnen från när jag fick bo hos henne när jag var liten, hur vi brukade träffa hennes väninnor och mata alla ankor och änder borta vid dammen i Åby och blåsa såpbubblor från hennes balkong. Hon brukade göra varm choklad på ett väldigt speciellt sätt; den smakade väldigt gräddigt.
Hon hade så många fina saker i sitt hem, till exempel en massa små träänder och jätttevackra glaskulor med mönster i. Det var en glaskula jag gillade speciellt mycket, och jag ville alltid röra den och se in i den drömmandes när jag var liten. I samma hylla som glaskulan fanns det massor av släktfoton, ett av dem var på henne som liten och hon hade långt och vackert hår. Hon brukade säga till mig när jag var liten att vi var så lika - och så hade vi samma namn också!
Det finns ett moment jag minns väldigt tydligt när jag var hos henne som liten en gång, och det var när hon skulle köpa ett klädesplagg åt mig en sommar och jag hittade en svart t-shirt med ett sommarmotiv på. Hon ville inte köpa den åt mig för den var för dyster för någon som mig, tyckte hon, så jag fick en med mycket gladare färger. Jag var lite besviken först, eftersom jag tyckte att svart var så fräckt, men jag förstod varför hon inte gillade svart.
För några år sedan när jag gick i gymnasium i Eksjö pratade vi i telefon några gånger, och hon blev väldigt intresserad över vad animation och rörlig bild var för någonting. När hon väl begrep vad det var så sade hon att hon hoppades innerligt på att få se nåt av mina verk i TV någon gång. Det grämer mig lite att hon inte fick se det, men jag tror på att hon visste att jag i alla fall lyckats med det jag håller på med. Hon verkade så stolt över mig när jag såg henne sist, och då gav hon mig smycken som hon ville skulle gå vidare i släkten och även den vackra glaskulan som jag gillade så mycket när jag var liten.
Hon skulle ha blivit 90 år om fyra dagar. Det var alltså 10 år sedan jag ritade en stor bild till henne på hennes 80 årsdag - och det var 10 år sedan jag började teckna och hålla på med det jag gör idag. I min lägenhet här i Skövde står den fina glaskulan i fönstret till min balkong och jag tänker alltid på henne när jag ser in i den. Precis som jag gjorde när jag var liten.
Det är höst nu, och det blir mörkt fortare om kvällarna. Under natten till idag somnade hon in. Hon hade rätt, svart är en väldigt dyster färg för någon som mig. Men jag är säker på att hon har det bra och ljust där hon är nu. Hon har betytt så mycket för mig. Jag kommer att sakna min kära gammelmormor, Karin.
Labels: Livet
1 comments
|
|
 |
|
 |
|
Online
Portfolio 
Karin Rindevall 
