|
|
 |
|
 |
| |
Thursday, 16 August 2007 00:16
Tvångstankar
Det måste vara ett väldigt jobbigt fenomen för den som lider av det konstant. Då syftar jag förstås inte på mig själv - men ibland brukar jag fundera över om jag kanske inte har någon mildare grad av tvångstankar under vissa omständigheter. Men enligt mig är det till större delen bara drivande tvångstankar.
Det kan handla om att under stressiga perioder försöka göra det mesta i talet fyra, eftersom det är mitt lyckonummer - då betyder det tur, och det ger positiva tankar! Kalla mig vidskeplig - jag vet inte vad det är, men det är svårt att sluta med det. När jag öser potioner ska det vara i talet fyra eller i takten fyra, när jag lägger på större matstycken ska det göras medan jag räknar till fyra.
Andra gånger kan det handla om att hålla andan i arbetsintervall. När jag går ensam ser jag ut en punkt och om jag inte håller andan tills jag når punkten, inbillar jag mig att något jag fokuserar på just då kommer misslyckas. Om jag når punkten utan att andas betyder det att jag är målinriktad och kommer att lyckas! Det är precis likadant när jag diskar ibland: hålla andan mellan var fjärde diskbart objekt - - om jag inte gör det, betyder det olycka, och när mina tankar spelar mig ett riktigt spratt brukar jag inbilla mig att om jag inte pallar att hålla andan under dessa intervall, kommer jag misslyckas inom det jag helst vill göra i framtiden, vilket gör att så fort jag hamnar i dessa tvångstanksperioder står hela min framtid på spel! INTE! Så pinsamt larvigt!
Tur är det att jag inte har detta beteende konstant, eller låter påverkas av det så mycket när jag väl misslyckas - - men tankarna är rätt larviga och inte minst slöseri på energi. Jag skulle ju kunna spendera tid att tänka på annat mer tänkvärt: som smör till exempel, eller varför inte kaffe?
Jag använder mig dock av samma slags taktik när det gäller att få saker och ting gjort - men eftersom jag inte är lika strikt eller vidskeplig som jag kanske borde vara, slutar det med att det misslyckas. Jag brukar sätta upp näst intill omöjliga mål för mig själv, och belöningsmål - - "När klockan är 14:00 ska jag vara klar med det här och det här och det här, annars..."
Ibland fungerar denna taktik, men i de allra flesta fall nuförtiden leder det till att jag känner mig väldigt misslyckad och irriterad. Jag vet att jag är ganska produktiv om jag jämför mig med vissa, men eftersom jag är en ivrig tidsoptimist och sätter upp allt för stora mål under för korta tidsintervall, ser jag aldrig det väntade resultatet så fort jag vill och känner mig ganska dålig. En ovana som måste bort, bort, BORT!
Nu låter jag som en hysterisk smör-squant - - det är jag ju i de flesta fall, men kanske inte riktigt så hysterisk som det verkar när jag pratar eller skriver om mina fasoner. Jag antar att min anledning till att sätta ribban för högt är en bra taktik i sig. Om jag har satt ribban på en viss nivå vet jag åtminstone att jag kommer att klara av 80% av dess höjd - så om jag skulle sätta den lägre, skulle jag nå mina mål mindre effektivt i alla fall.
Jag tror jag tappade tråden - för att knyta ihop säcken avslutar jag med dagens höjdpunkt (syftar då på gårdagen eftersom det är natt nu).
Dagens höjdpunkt: de gröna människorna på stan som stoppade en manlig pappersman i en påse.
0 comments
|
|
 |
|
 |
|
Online
Portfolio 
Karin Rindevall 
